Jag har en vän som står mig väldigt nära och som jag håller väldigt varmt om hjärtat.
Hon har gjort en helt otrolig resa i sitt liv och hon är bara 17 år.

Det var den 13 maj i år som du och en kompis var med om en bilolycka.
Jag fick veta detta när jag var på jobbet så jag fick le och bita ihop hela dagen, det var när jag satt i bilen på väg hem som jag fick se hur olycksplatsen såg ut, jag bröt ihop och grät hela vägen hem och det slutade inte där, i flera dagar grät jag när ja tänkte på dig, man var helt ovetande om hur läget var eftersom du var så illa skadad att inte ens läkarna viste om du skulle överleva.
Men...
Den 25 maj öppnade du ögonen och vi fick veta att du skulle klara dig fint.
Den lättnaden är helt obeskrivlig att förklara, glädjen och alla tårar av lycka.
Jag är så otroligt stolt över dig och din styrka att kämpa!

Du var inte redo att lämna oss, Du har så himla mycket kvar att ge.
du var till himlen och vände.

jag finns med dig hela tiden!


älskar dig Mikaela ♥