Ibland när verkligheten hinner ifatt och tankarna bara snurrar i huvudet på en vill man ju bara krypa ner under täcket och försvinna för en stund.

 

Nu när dom här tankarna slagit mig som en sten i huvudet börjar jag tänka på dig, en syster och en stor saknad. Det går inte att undvika att tårarna faller när jag skriver dom här raderna. Du är ändå en stor del av mig. En del av mig som försvann för snart 20 år sedan. En syster, tvilling och min andra halva.

Önskar du vore här!

 

Men du finns i himlen och du är min egen lilla ängel.